Skrivet av: Jacke | 31/03/2015

X-E1: +/-

Efter att ha använt Fujis X-E1 en tid nu har jag samlat på mig några tankar om vad jag gillar och vad jag inte gillar med den.

DSCF1056

Det jag gillar, i ingen särskild ordning:

  • Design och form. Den är inte lika stor som en vanlig DSLR som täcker hela ansiktet, så den känns mer diskret.
  • Bildkvalitet. Den har justerbart max-tal för auto-ISO, men jag har den satt till 6400 (högsta som går för RAW-format) eftersom jag vet att den kan hantera det.
  • Kit-objektivet, 18-55, är nästan ett helt exponeringssteg ljusstarkare än motsvarande för Canon/Nikon (även om det är lite dyrare ifall man vill köpa det skillt).
  • Eftersom mitt ”aktiva” öga är mitt högra så kan jag använda den elektroniska sökaren utan att trycka upp näsan mot LCD-skärmen, och undvika fettfläckar…
  • Slutarljudet. Det låter bra, på nåt sätt.
  • Manuell fokus med ”focus peaking”, som visar en kontur vid det som är i fokus, plus att man kan tillfälligt aktivera auto-fokus i manuellt läge med ett knapptryck.

DSCF1057

Det finns också ett par saker jag inte gillar…

  • Växtsmärtor. Det är ett helt annorlunda system än det jag är van vid, nya knappar, nya menyer, och att lära sig var allt finns var inte en lätt process. Lite som att gå in ett par nya skor, det gnager på vissa delar.
  • Första modellen. Som siffran ”1” i namnet visar så är det första i linjen, och som så känns det också som version ett av en mjukvara, lite smått buggigt och konstigt beteende.
  • Autofokus. Det här är en stor sak för mig som kommer från DSLR, där autofokus är snabbt och även fungerar rimligt väl i lite mörkare utrymmen. På X-E1 så börjar autofokus ha svårt att hitta redan då det blir lite mörkare rum, vilket upphäver dess goda prestanda på höga ISO-tal.
  • Den elektroniska sökaren laggar lite i mörker. OchThe electronic viewfinder also starts lagging a bit in dark environments. And speaking of the viewfinder, in what has to be one of the strangest design decisions ever, there is no option to use the viewfinder for shooting and the main LCD only for playback and menus. If you have the viewfinder active, all menus come up on that by default.
  • Batteriet som tar slut väldigt snabbt…

DSCF1103

Det är en väldigt lång väg kvar innan den här typen av kamera kan bli min huvudsakliga kamera, den som jag går till i första hand då jag faktist ska <i>göra</i> en bild (mestadels pga. lite konstiga blixt-synk problem som jag har haft). Men den fyller definitivt en roll som andra kameror jag använt inte kunnat hittills. Jag tror att den fyller rollen som den mer avslappande, <i>observationella</i> kameran. Då jag skapar bilder från grunden genom att göra all ljussättning själv så är det ett väldigt ”konstruktionellt” tillvägagångssätt; jag har en bild i huvudet och så försöker jag återskapa bilden med dess samtliga element i den riktiga världen. Jag har experimenterat lite med kameror av mindre format just att ha med på promenader, då jag bara observerar och tar snabba snapshots.

DSCF1107

Skrivet av: Jacke | 13/03/2015

X-faktorn

Fråga en fotograf vilken den mest ikoniska kameran är och risken är att man får Leica som svar. Så då flera prominenta fotografer börjar tala om en kamera som en ”ny Leica” så blir man förstås nyfiken! Nå, i alla fall jag.

IMG_0303

Det är Fujis kamera-linje med en klassisk ”rangefinder”-stil som har fått flera att vända på huvudet. X-faktorn i denna kamera-linje är bildsensorn, som är lite annorlunda i och med att den använder en annan sorts färgfilter.

bayerSyftet är att det skall bli en liknande slumpmässighet i de olika färgpixlarnas distribution som med film.

Efter att ha hittat ett bra erbjudande för en begagnad X-E1 på Rajala Kamera så har jag nu även en sådan… Bilder och flera intryck kommer så småningom, för stunden blir det att undersöka min nya leksak!

Skrivet av: Jacke | 21/03/2014

Nytt perspektiv

Ibland måste man ta till en annan synvinkel för att skapa den bild man vill. Konceptuellt är det en sak, men utförandet är ett annat. Det är skillnaden mellan en idé och en bild.

Bilden ovan hade rullat runt i mitt huvud i ungefär ett halvt år, antecknad i ett text-dokument på datorn ungefär lika länge, och en kortare tid som skiss på papper. Redan från början var perspektivet från ovan spikat, så man kunde urskilja de enskilda beståndsdelarna, som flytande på ett hav av tatami.

Ljuset kommer från en enkel Elinchrom Portalite softbox, placerad precis där man tänker sig, medan kameran var upphöjd på en annan ny leksak.IMG_1980s
Lite nervöst att ha kameran placerad så, men vad gör man inte för konsten…

Skrivet av: Jacke | 07/08/2013

I skog och mark och regn

Jag har något av en fascination av att fotografera på ”svåra” platser. Även om det är kallt, vått, och man måste bära omkring kamerautrustning genom buskar och snår.

Så då jag blev tillfrågad om jag ville komma och ta bilder till rollspelsföreningen Elorias jubileums-lajv ute i skogen så behövdes ingen längre betänketid.

test

Hanna Liljekvist som ”Näktergalen”, Aiela

Som vanligt då man gör utomhus-fotografering gäller det att förbereda, särskilt då man inte vet hur platsen eller vädret ser ut. Den här gången var det något av tur i oturen att det inte regnade mer än det gjorde, men eftersom elektronik inte lämpar sig så bra för regn så hade jag förberett även för det, med plastpåsar som jag trädde över blixtarna för att hålla dem något skyddade.

Ett litet regnskydd

Ett litet regnskydd

Det andra stora problemet var terrängen. Ute i skogen är en annan sak än inomhus och det märks då man ska börja lägga upp blixtstativ och de direkt börjar falla omkull. Lyckligtvis träffade de inte någon då de föll, så det var mest orosmomentet ifall något skulle gå sönder. (Jag räknar det som ett mindre mirakel att det värsta var ett par böjda stag på paraplyet…)

Dock går fallande blixtstativ att åtgärda till en viss omfattning.

Assisterande blixtstativ

Assisterande blixtstativ

Jag har förr sagt att målartejp är mitt mest använda redskap i fotografin…

Fler bilder kan ses på lajvets galleri-sida!

Skrivet av: Jacke | 12/07/2013

Att hjälpa solen

En av de mest spännande aspekterna med ljussättning är balansen mellan det existerande ljuset och det man lägger till.

Här är en bild som jag gjorde för ett tag sedan som ett exempel.

Attack stance by Jacob Åberg (jacke)) on 500px.com
Attack stance by Jacob Åberg

Vid första anblick ser det ut som en ganska enkel bild, tagen mot solnedgången. Det finns dock  ett par saker i bilden som avslöjar ljussättningen. Om man ser på marken ser man ett väldigt begränsat område som är upplyst. Det lurar en lätt att vara solljus, men se vidare i bilden och man ser skillnaden. Det syns inga skuggor från träden, trots att de borde synas tydligt om solen är där ljuset kommer ifrån.

Se nu lite närmare i bilden, just vid svärdet där ljuset kommer ifrån. Bredvid trädet så syns en sned käpp. Det är ljusstativet! Blixten är alltså placerad just där solen egentligen är, för att smälta in i ljuset.

Skrivet av: Jacke | 25/03/2013

Då allting går snett

Som fotograf är man alltid bunden vid tekniken. Ibland slår tekniken fel.
Urandöden by Jacob Åberg (jacke)) on 500px.com
Urandöden by Jacob Åberg

Med ambitiösa planer och två olika kameror så förberedde jag en liten serie bilder. Liten, men ändå slagkraftig. Jag hade planer på att använda en väns Nikon D40 för att underexponera dagsljus med dess elektroniska slutare, genom att ansluta blixten med kabel. Teorin stämde, test-bilderna stämde, blixtarna synkade vid alla slutartider!

Jag började på säker mark, inomhus med min Canon 40D och trådlösa Yongnuo blixt-utlösare. Allting var uppställt, tryckte på slutaren och… det funkade inte. Yongnuo-sändaren var död; inte ens test-knappen gav något resultat. Dags för plan B, direkt koppling med kabel, jag hade ju planerat göra det med D40:n också.

Det funkade inte. Panik-dags! Vad var fel? Testa testa, ta en annan blixt, okej, den här funkar. (Det visade sig att PC-synk kontakten på blixten inte funkade alls…) Bolla blixtar, ställa slavlägen; utan radio-sändare var jag tvungen att ställa in den andra blixten med slav-funktion så att den utlöses då den känner av en annan blixt. Det funkade. Pusta ut, fota.

Sedan var det dags att gå ut! Men snabbt gick det fel igen: synk-kabeln hade jag använt skarv-kablar till, och i snön blev kontakterna tydligen fuktiga, vilket ledde till felaktiga blixtningar. Särskilt i låga temperaturer är detta dåligt eftersom batterier tar slut ännu snabbare då. Kombinera detta med en rökmaskin som tar pauser för att värma upp och otillräckliga mängder rök för utomhusbruk så går båten omkull.

Slutresultat: en bild.

Skrivet av: Jacke | 22/02/2013

Långa exponeringar

I vintertidens mörker med sol-lösa dagar kan det vara svårt att hitta inspiration till att fotografera. Det är ljust någon timme och sedan alldeles för mörkt för att fotografera någonting… eller? Om inte vanliga exponeringstider funkar, varför inte pröva nånting nytt!

Lång exponering

Lång exponering skapar streck av ljus

I det här fallet använder vi mörkret till våran fördel, och skapar bilden genom att låta ljuset från lampor och billyktor träffa sensorn över en längre tid.

Här är en lista över vad man kan behöva:

  • Stativ; ju stabilare desto bättre.
  • Trådutlösare eller fjärrutlösare; om den är med tråd så kopplar du in den i systemkamerans utlösar-ingång.
  • ND-filter; eller Neutral Density, ett grått glas-filter som man skruvar in frampå objektivet, kom ihåg att skaffa rätt storlek till ditt objektiv. (Länk till avdelningen på Verkkokauppa.)

Hur gör man då med allt detta? Först och främst gäller det att hitta en bra plats, tänk på hur trafik-flödet kommer att inverka på bilden. Helst ska det vara en plats där billamporna hamnar mot en mörkare bakgrund, om man har en ljus vägg i bilden, t.ex., blir den väggen lätt överexponerad och ljusstrecken försvinner helt. Då man hittat en bra plats kommer fotandet.

Först komponerar du bilden så som du vill ha den och autofokuserar på en djupe-punkt ungefär i mitten av ”scenen”. Det är absolut bäst att lära känna både kamerans manuella läge och att lära sig om exponering innan man går ut med all utrustning, för det är det vi kommer att använda. Efter att vi har autofokuserat ställer vi in manuellt fokus-läge så att kameran inte ska flytta fokus.

I manuellt läge så ställer vi in kameran på ett stort bländar-värde, ca. f/11. (Att hålla i åtanke: fysiskt mindre bländare ger större bländar-värden. Desto större bländare, desto mindre av bilden är i fokus; vi vill ha mycket av bilden i fokus, så vi använder mindre bländare.) Vi håller ISO-talet så lågt som möjligt och ställer in exponeringstiden så att kameran visar ungefär två steg underexponerat.

Exempel: nedan i bilden syns exponerings-indikatorn på 2 steg underexponering

Exempel: nedan i bilden syns exponerings-indikatorn på 2 steg underexponering

Så kommer den svåra delen: att räkna ut hur mycket vi ska ändra på exponeringstiden för att matcha med ND-filtret vi lägger på kameran.

Vad som gäller är att fördubbla exponeringstiden samma antal gånger som antalet exponeringssteg ND-filtret är värderat att blockera. Det här låter komplicerat, men det är överkomligt.

Säg att vi ställer in kameran på f/8, ISO 100, och vi måste ställa på 4 sekunders exponering för att få två stegs underexponering. Om vi har ett ND-filter som sägs ta bort tre exponerings-steg, då fördubblar vi våra 4 sekunder tre gånger, så blir det 8 > 16 > 32 sekunder. Om vi har ett filter som sägs blockera 9 steg, så blir det 8 > 16 > 32 > 64 > 128 > 256 > 512 > 1024 > 2048 sekunder. Detta är dock endast ett exempel, jag hade själv slutartid på ungefär 4 minuter till bilden i detta inlägg, eftersom man även måste ta i beräkning hur länge man vill stå på ett ställe i kylan…

Med detta uträknat så skruvar vi nu in ND-filtret frampå objektivet. (Om man har på det hela tiden så är risken att det helt enkelt blir för mörkt för att kameran skall kunna autofokusera och beräkna ljusstyrkan i bilden.) Sedan kopplar man in fjärrutlösaren och sätter igång stoppuret!

Skrivet av: Jacke | 04/02/2013

Hur gör man bakgrunden suddig?

En av de mest ställda frågorna med kameror: hur gör man bakgrunden suddig. Det är egentligen fyra faktorer som inverkar (i princip två, men konstigt nog blir det mer komplicerat att förklara): stor bild-sensor, lång brännvidd, stor bländare, och den svåraste, avståndet från kameran till subjektet vägt mot avståndet till bakgrunden.

Först några snabba rekommendationer för de som inte orkar läsa: Canon EF 50mm f/1,8 och 35mm f/2; Nikon AF-S 35mm f/1,8G och AF-S 50mm f/1,8G.

Bild-sensorn är delen i kameran som fångar bilden, med en systemkamera är det lättare att få en suddig bakgrund.

Brännvidden på objektivet är hur mycket ”inzoomad” bilden är, något förenklat sagt. Längre brännvidd ger snävare synfält för kameran.

Bländare är hur stor öppningen som släpper in ljuset är. Mindre öppning ger större skärpedjup, medan större öppning ger lägre, dvs. suddigare bakgrund. En väldigt förenklad genväg om man vill jämföra möjligheterna att göra bakgrunden suddig för två olika objektiv, är att dividera brännvidden med bländartalet. Om vi använder det vanliga zoom-objektivet är det vanligtvis 18-55mm f/3,5-5,6. 18/3,5≈5,14, medan 55/5,6≈9,8, alltså är det bäst att använda objektivet fullt inzoomat för bästa effekt.

Vanligast är dock att man använder ett sk. fast objektiv, eller prime-objektiv. Ett väldigt vanligt sådant är 50mm f/1,8, 50/1,8≈27,8.

Canon 85mm f/1,8 - f/1,8

Canon 85mm f/1,8 @ f/1,8

Canon 85mm f/1,8 - f/2,8

Canon 85mm f/1,8 @ f/2,8

Canon 85mm f/1,8 - f/8

Canon 85mm f/1,8 @ f/8

Om man är utomhus så kan man även använda ett tele-objektiv, vilket ger hög bakgrunds-suddighet trots den mindre bländaren, därför att brännvidden är så lång. Om man ser på Canons förmånliga 55-250mm f/4-5,6, så blir det 250/5,6≈44,6. Men då ska man komma ihåg att man behöver mycket mer utrymme, och kan kanske inte få samma bild-komposition…

Canon EF-S 55-250 f/4-5,6 - 250mm f/5,6

Canon EF-S 55-250 f/4-5,6 @ 250mm f/5,6

Märk skillnaden i storlek mellan brunnen vid 85mm och vid 250mm. Tele-objektiv ”komprimerar” element som är långt från varandra djup-mässigt. Tyvärr kunde jag inte få samma komposition med tele-objektivet eftersom det var ett uthus i vägen i det här fallet..!

Men även om ett tele-objektiv kan ge ganska mycket suddighet så är det även en fråga om hur ”mjuk” den är, vilket ofta kan vara bättre med prime-objektiv. Som i så mycket med fotografi är det smak-fråga.

Canon EF-S 55-250 f/4-5,6 - 55mm f/4

Canon EF-S 55-250 f/4-5,6 @ 55mm f/4

Canon EF-S 55-250 f/4-5,6 - 250mm f/5,6

Canon EF-S 55-250 f/4-5,6 @ 250mm f/5,6

Canon 85mm f/1,8 - f/1,8

Canon 85mm f/1,8 @ f/1,8

Och som om inte det var nog så finns det också den sista punkten, avståndet från kameran till motiv och från motiv till  bakgrund. Det innebär att desto närmare man kommer motivet och ökar det relativa avståndet till bakgrunden, desto suddigare blir den. Därför får man bra bakgrunds-suddighet med ett makro-objektiv, då det är väldigt små saker man fotograferar och kameran är nära motivet.

Förhoppningsvis kan jag lägga till några exempel-bilder även av det…

Så för att sammanfatta: stort bländartal, ganska lång brännvidd. Till detta passar systemkamerans Av-/A-läge bra, då kan man ställa in bländaren på minsta tal som går och så sköter kameran om resten av automatiken.

Skrivet av: Jacke | 30/01/2013

Bakom bilden: Black tie

Ett par av mina bilder kan nu även ses på The Black Tie Blog (tack vare käre Serpens), så jag tänkte passa på att gå igenom dem lite.

Black tie 4 by Jacob Åberg (jacke)) on 500px.com
Black tie 4 by Jacob Åberg

Det är egentligen en väldigt enkel ljusuppsättning. Två blixtar på vardera sidan av ”scenen”, lite framför trappan så de är vinklade inåt. Varför just denna ljusuppsättning? Därför att den är väldigt enkel, och väldigt effektiv. Ljuset från en blixt kommer att avta relativt snabbt.

lights
Med den här ljusuppsättningen så kommer ljuset från blixten på höger sida att bli kraftigare i takt med att ljuset från den vänstra blir svagare. Resultatet är att man kan lägga personen nästan var som helst i bilden och ändå ha en relativt jämn exponering.

Och sedan kan man leka med exponeringstiden om man vill vara experimentell😉

Black tie 5 by Jacob Åberg (jacke)) on 500px.com
Black tie 5 by Jacob Åberg

Skrivet av: Jacke | 12/01/2013

Vänta inte!

Vad är det som står mellan dig och bilden du vill ta? Det är någonting vi borde fråga oss själva oftare. Det är en svår fråga, eftersom svaret är annorlunda för varje person. Alltför ofta hamnar vi att tänka för mycket på dessa hinder. ”Om jag bara hade en bättre kamera”, ”med ett nytt objektiv skulle jag få bättre bilder,” ”bara jag hade en egen studio…” Och så vidare.

Problemet med detta tänkande är att det fäster för mycket vikt på utrustningen. Visst, utrustningen är viktig, men mera prylar kommer inte att ge dig bilden du vill ha. För den som inte vet vad hen söker efter kommer aldrig att hitta det…

Börja att tänka redan idag på vilken sorts bild du vill ta, tänk sedan på hur du kan komma närmare den bilden med vad du redan har. Vill du ta långa exponeringar men har bara en pocket-kamera? Testa att lägga ett par solglasögon framför linsen! Vill du ta macro-bilder men har bara standard-objektivet? Testa att lägga det bak-och-fram! (Detta funkar faktist, även om det är vågat.) Vill du ta studio-bilder men har ingen studio? Lägg upp mörka draperier på väggarna, ställ en stol vid ett fönster som vetter mot norr (indirekt ljus), lär dig att kontrollera ljuset som du har.

Tanken är att inte fastna i ”om”-träsket. Vänta inte med att ta bilderna som du vill ta.

Older Posts »

Kategorier